Infektionsprevention – en global fråga

Kampen mot sjukhusbakterier är beroende av flera faktorer: allt från personalens efterlevnad till nationell datainsamling. Tillförlitliga data är grunden för en framgångsrik strategi – men vad är det som gör att övervakning blir framgångsrik?

Nosokomiala infektioner har alltid varit ett viktigt ämne på sjukhus över hela världen. De som särskilt drabbas är äldre patienter, patienter med flera sjukdomstillstånd och prematura barn med underutvecklade immunsystem, där de sistnämnda är särskilt sårbara. I mitten av 1990-talet började många europeiska länder att utveckla nationella övervakningssystem för att komma tillrätta med problemet. Detta sattes igång av tvärsnittsstudier som mätte förekomsten av vårdrelaterade infektioner i de olika länderna. Dessa studier hade redan gjort sjukvårdspersonalen bekanta med infektionsdokumentationen. Sedan dessa inledande undersökningar har mer än tio europeiska länder upprättat egna övervakningssystem för postoperativa sårinfektioner.

I nästan alla deltagande länder är de nationella övervakningssystemen kostnadsfria. Det belgiska uppföljningssystemet för sjukhusinfektioner på (NSIH) ger till och med deltagande institutioner ersättning för deras deltagande.

USA:s system för övervakning av nationella nosokomiala infektioner (NNIS), idag känt som NHSN (National Healthcare Safety Network), stöds ekonomiskt av amerikanska smittskyddsinstitutet (CDC) och har samlat in nationella data under decennier. Data rapporteras frivilligt av deltagande sjukhus i hela landet, som övervakar specifika högriskgrupper. Sjukhusen samlar in data som bl.a. omfattar demografiska egenskaper, infektioner och resultat. Systemet använder dessa data för att beräkna trender och riskfaktorer i syfte att stödja utvecklingen och utvärderingen av strategier för infektionsprevention.

Tyskland: Särskilda element för neonatalintensiven

Det tyska nationella referenscentret för övervakning av nosokomiala infektioner (NRZ) i Berlin upprättade KISS, övervakningssystemet för sjukhusinfektioner (Krankenhaus-Infektions-Surveillance-System) år 1996. I detta rikstäckande nätverk kan sjukhusen samla ihop sina infektionsdata i enlighet med standardiserade metoder. För närvarande deltar cirka 1 400 av nästan 2 000 sjukhus i Tyskland i åtminstone en modul av KISS systemet. Varje sjukhus kan separat bestämma vilka avdelningar som ska delta. Dessutom kan data samlas in för procedur som utförs med en viss regelbundenhet.(2)
Efter den inledande begränsningen av datainsamling för intensivvårdsavdelningar och operationsavdelningar har systemet nu utökats till ytterligare fem moduler. Med dessa erbjudanden har KISS en av de mest mångsidiga datainsamlingsmodellerna i världen. Särskilt anmärkningsvärt är NEO-KISS-elementet som används för insamling av epidemiologiska infektionsdata från neonatalintensivvårdsavdelningar. Alla sjukhus med neonatalavdelningar i Tyskland är anslutna till detta system.(2, 4)
Den största skillnaden mellan det tyska NEO-KISS och det amerikanska NHSN är i definitionen av neonatala patienter. Enligt NHSN klassificeras barn upp till ett år som neonatala. ”Men det är en stor skillnad i behandlingen av ettåringar och spädbarn som inte ens uppnått normal födelsevikt”, förklarar professor Petra Gastmeier som är chef för National Reference Center och delaktig i grundandet av det tyska KISS(2, 5)

Frankrike: Övervakning av handdesinfektion, postoperativa sårinfektioner och IVA

En annan tysk uppfinning är HAND-KISS, som också används i Frankrike. Från och med 2007 har användningen av handdesinfektionsmedel i Frankrike blivit noggrant dokumenterad. Ett betygssystem används med betyg från A (mycket bra) till E (mycket dåligt). Båda länderna har rapporterat framgång, och sedan datainsamlingen startade har användningen av handdesinfektionsmedel ökat signifikant.(2, 4) Dessutom har Frankrikes uppföljningssystem ”Réseau d’alerte d’investigation et de surveillance des infections nosocomiales (RAISIN)” fokuserat på postoperativ sårinfektion och infektionsdokumentation på intensivvårdsavdelningar. Det finns fem uppföljningscentra över hela Frankrike som samlar in data till den centrala offentliga sjukvården. Deltagandet i det franska systemet är frivilligt, men dödsfall orsakade av sjukhusinfektioner måste rapporteras liksom även mycket sällsynta eller ovanliga infektionssjukdomar.

Nederländerna: Låg nivå av resistenta bakterier

Nederländerna hyllas i allmänhet som det främsta landet för infektionsprevention. Även om antalet postoperativa sårinfektioner inte är lägre än det europeiska genomsnittet ligger uppmätta nivåer för resistenta bakterier på en utomordentligt låg nivå. En mer gynnsam fördelning av personalen samt IVA-enheter som i stort sett består av enkelrum är faktorer som definitivt har bidragit till dessa goda resultat.(2)
Det nederländska övervakningssystemet ”PREventie van ZIEkenhuisinfecties door Surveillance” (PREZIES) upprättades 1996 och samlar in data om enhetsrelaterad pneumoni, blodförgiftning och postoperativa sårinfektioner. Det nederländska övervakningssystemet samordnas av det nationella kvalitetssäkringsinstitutet och den offentliga hälso- och sjukvården. Deltagandet i systemet är frivilligt och sker helt konfidentiellt. En dom från 2004 skyddar sjukhusen mot konkurrensnackdelar som kan bli följden av en sådan rapportering samt fritar dem uttryckligen från skyldigheten att offentliggöra sina infektionsdata.

Sverige: Övervakning av individuell antibiotikaförbrukning

I Sverige finns ett nationellt IT-stöd vid namn Infektionsverktyget för övervakning av patientbaserad antibiotikaanvändning. Med detta system registreras administrerade antibiotika för varje patient på daglig basis. Andra europeiska länder har också någon form av övervakning av antibiotikaförbrukning, men i dessa fall är siffrorna enbart baserade på kumulativa data från sjukhusapoteken. Därmed samlar de bara in data för sjukhusbaserad antibiotikaanvändning. Ett patientbaserat övervakningssystem ger en bättre utgångspunkt för antibiotikaadministrering och kan även visa kopplingar till framväxande resistenser. Sjukhusens deltagande i detta system är frivilligt.(1, 2, 6)

Österrike: Arbetar med indikatoroperationer

Det österrikiska övervakningssystemet för nosokomiala infektioner (ANISS) arbetar också på frivillig basis och har varit i funktion sedan 2004. Datainsamlingen samordnas av ett nationellt referenscenter. Systemet använder en rad olika specifika indikatoroperationer. Under exempelvis 2013 dokumenterades data från cirka 5 700 höftplastikoperationer, 4 200 kejsarsnitt och nästan 500 bypassoperationer. Andra indikatoringrepp i Österrike är olika tjocktarmsoperationer, mastektomier, knäledsoperationer och kolecystektomier.(1, 7, 8)

Storbritannien: Obligatorisk övervakning

Deltagandet i övervakningssystemet är delvis obligatoriskt i Storbritannien. Den nationella övervakningstjänsten för nosokomiala infektioner (NINSS) bildades 1996 och samlar in epidemiologiska data om postoperativa sårinfektioner och blodförgiftning. Sedan 2001 måste sjukhusen i Storbritannien rapportera vissa infektioner till HPA, den brittiska hälsoskyddsmyndigheten (t.ex. ortopediska sårinfektioner och sepsis orsakad av staphylococcus aureus). HPA använder dessa data för ytterligare dokumentation och publicering.(1, 6)

Polen: Nära de amerikanska rötterna

Den mest kända östeuropeiska övervakningssystemet finns i Polen sedan 14 år. Detta system använder NHSN:s metoder från USA och har också ett omfattande stöd av amerikanerna. Av denna anledning dokumenteras samma element – IVA-relaterade infektioner och postoperativa infektionssjukdomar – av det polska sällskapet för sjukhusinfektioner vid universitetet i Krakow.

Europa går mot samarbete

Bildandet av Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) år 2005 ledde till harmonisering av hygienövervakningen i de europeiska länderna. Detta var av största nödvändighet eftersom nosokomiala infektioner fortfarande var vanligt förekommande. På grundval av uppgifter som samlats in över hela Europa rapporterar det Stockholmsbaserade ECDC att cirka 3,2 miljoner sjukhusinfektioner inträffar årligen.(2, 6, 9)
De största europeiska länderna, Storbritannien, Frankrike och Tyskland, ligger i den nedre delen av mellanintervallet i rangordningen för ”förekomst av vårdrelaterade infektioner och antimikrobiell användning”. Det faktum att länder som Rumänien och Lettland kan presentera bättre siffror kan verka förvirrande till att börja med. ”En orsak till detta”, förklarar den tyska experten Gastmeier, ”är att de har en sämre medicinsk infrastruktur, särskilt när det gäller mikrobiologisk diagnostik. Många nosokomiala infektioner identifieras helt enkelt inte som sådana vilket ger dessa länder en bättre rankning.” (2, 9)